Om en vecka är det dags att åka "hem".
Hem till Sverige för lite Julledigt. På sätt och vis så känns det skönt att få komma hem och slippa känna att minsta vardagsbestyr blir till ett problem. Språket är så klart en stor bidragande orsak till varför saker och ting blir svårare än de behöver vara. Så som att parkera i ett parkeringshus, en sån simpel sak blir plötsligt ett helt företag att klura ut när det inte fungerar som det ska.
Sakerna man aldrig tänker på hemma när man enkelt kan fråga personen som står bakom dig i kön om hjälp på sitt eget språk. Nä vänta nu, stanna nån och fråga om nånting, i Sverige?!?! Då tittar ju folk vettskrämt på dig och misstänker dig för att vara seriemördare eller iallafall sjuk i huvudet för att du pratar med en FRÄMLING. Sånt gör man ju bara inte, nä som svensk erkänner man inte för andra svenskar att man inte kan eller vet. Hemska tanke...
Efter 7 veckor så börjar jag faktiskt gilla Tyskland och tyskarna mer, de är betydligt mer sociala och hjälpsamma än genomsnitts svensken. Ofta när man sitter på tåget och det kommer en ensam mamma med barnvagn t.ex, hon hinner inte ens fram till tåget innan flertalet är där och hjälper henne med barnvagnen. Tänk er den synen bland stressade, egocentriska Stockholmare? Nää, just det...
Hur många gånger stod jag inte som ett förvirrat bortappat fån på Haupbahnhof i Frankfurt och stirrade förvirrat på informationstavlor och försökte desperat förstå infomationen som ropades ut i högtalare på tyska. Vet inte hur många gånger det stannat en hjälpsam människa och frågat en så otroligt enkel sak men som betytt mycket när man stått där utan att begripa ett jota: "Kann ich Ihnen helfen?" Eller bara en sån simpel egentligen självklar sak som att folk faktiskt stannar och lyssnar på frågan innan de säger att de inte kan eller vet. Fråga på engelska så är det inte så självklart men knagglar jag ur mig: Entschuldigung! Können Sie bitte mir helfen? Då förösker de verkligen, på både tyska och alla nivåer av engelska. Jag har alltid ansett tyskarna vara lite dryga, inte lära sig engelska av ren princip, men jag får nog ta tillbaka det. De är inte så dryga som de framstår som, de skäms mer över sina bristande engelska kunskaper och istället för att försöka så är det lättare att säga att man inte kan. Kunde inte varit mer rätt även i mitt fall, vet jag att personen framför mig förstår engelska, ja då pratar jag ju hellre engelska än gör bort mig på tyska hehe.
Första etappen är snart avklarad, kommer tillbaka efter Jul, laddad med energi och redo att ta nya tag. Tyskland är inte det där grå tråkiga, fula landet som jag alltid föreställt mig. Blir ofta väldigt positivt överraskad, både av människorna och av landet i sig. Sen finns det en hel bunt saker som får mig att lyfta på ögonbrynen och undra hur i hela friden de tänker men man ska ta seden dit man kommer. Punkt. :)
1 kommentar | Skriv en kommentar